Att det ska vara så jäkla svårt att komma ihåg och orka blogga lite? Jag VET ju att jag uppskattar att kunna gå tillbaks senare och läsa, men ändå får jag inte tummen ur?! Aja, jag kanske ändå får vara glad att det blir mer än ett inlägg per år som det är just nu...
Igår fyllde jag år (49..!) och bestämde mig då (förhoppningsvis en gång för alla) att det får vara slut med dum-gloendet och spelandet på mobilen. Dessutom bestämde jag mig för att så här som jag känner just nu när jag ska ta på mig andra kläder än mjukisbralla och slapp t-shirt, vill jag INTE känna.
Jag MÅSTE ta tag i matvanorna nu. Det har blivit alldeles för mycket onyttigheter det senaste året. Jag vill tillbaks till hur jag kände och såg ut typ 2021, när jag hade kört Weekly Revolt. Pallar dock inte att köra WR igen pga. tyckte inte att (den vegetariska) maten riktigt passade mig. Det funkade en gång, men kommer tyvärr inte att funka igen (jag har provat). Jag var ju lite på gång och försökte göra en liten uppryckning redan i april, men kom dessvärre av mig när P smittade mig med sin jäkla förkylning och sen har jag bara varit FÖR jäkla trött.
Var på Unilabs i tisdags och tog blodprover till Hematologen, och fann att mitt blodvärde (Hb) hade droppat till 99 igen, så det är ju en del av förklaringen till att jag är så trött och flåsig. Den andra delen är ju att jag är så otränad. Jag har verkligen ingen kondition. Kan inte gå upp för EN trappa utan att känna att jag håller på att dö. Om jag skulle göra ett sånt där "hur gammal är din kropp"-test så skulle jag nog inte landa under 75 år...
Tog en spruta (Aranesp) för att hjälpa upp blodvärdet (överenskommelsen med läkaren är att jag tar en spruta om blodvärdet ligger under 105), så nu borde den delen vara avhjälpt. Återstår MIN del; att ta tag i träningen. Jag började idag klockan 10 med att köra dagens avsnitt (som ju är en repris, men ändå) av Träna med Sofia. 19 minuter styrka (utan redskap). Inte mycket - men som alltid bättre än ingenting alls. Sen fick jag faktiskt ett infall i slutet av maj då jag i appen "My MOWO" (baserat på ett kort "test") bad om ett "personligt" träningsprogram där jag kan få hjälp att komma igång med pass som blandar kondition, styrka och rörlighet för att skapa variation i träningen. Man kan träna med eller utan redskap och jag har ju några (hantlar, kettlebells, gummiband, stång med vikter) så förhoppningen är jag kanske kan börja utan och sen så smått lägga till lite..
Fick mailet med programmet den 28 maj, men kommer inte igång förrän nu, typ en månad senare. MEN - bättre sent än aldrig, right? (eller ja - jag har ju inte kommit igång än, men denna vecka iaf är planen - har i nuläget INGA medaljer)..
Sen har jag skaffat ett abonnemang på
Lifesum igen för att kunna tracka vad jag äter. Försökte med gratisvarianten av appen tidigare i år, men tappade sugen när man inte kunde registrera egna recept. Blir så svårt att förstå (och inte fuska) om man (jag!) inte kan lägga in alla ingredienser. Fattar att det eg. inte är helt sunt att hålla exakt koll på intag och kalorier, men jag behöver komma in i känslan igen (med mängd och vikt) så att jag kan köra "på fri hand" sen.. Det är ju så enkelt egentligen; ät mindre än du gör av med - och dra ner på onyttigheterna - men jag lyckas ändå tappa bort mig bland glass, kakor, chips, mackor och annat skräp. :/ Blir ju heller inte direkt lättare att bli av med extrakilona i takt med att man blir äldre. Men det SKA gå. Jag mår så dåligt av att känna så här, så det finns inget annat än att ta tag i det. Den enda som kan göra jobbet är ju jag.
Det finns tårta kvar från igår (eftersom jag ju gärna ville ha lite prinsesstårta när det nu var min födelsedag och allt), plus att vi köpte en påse källarfranska, men jag tänker att P (som behöver lägga på sig lite) får äta upp det. Själv tog jag mig ett par skivor danskt rågbröd till frukost i morse och det är ju också supergott (så varför är det alltid annars så mycket lättare att sträcka sig efter det vita brödet?).
Jaja, nog om mat och träning. Vet att jag ältar om det men jag måste tyvärr - för min egen skull.
Vad gäller mobilen så jag har nu (förra veckan och sista igår kväll) tagit bort alla mina spelappar eftersom alldeles för mycket tid gått åt till dessa på senare tid. Låter som att det var jättemånga, men det var tre. Två som jag haft i en evighet
June's Journey och
Blockudoku och så
Travel Town som jag installerade typ förra veckan och omedelbart fastnade i, fast jag bara skulle "kolla vad det var".. Ugh. Det enda "spelliknande" jag har kvar nu är
Duolingo där jag försöker skaka liv i mina finskakunskaper ("language learning with game-like features, fun challenges, and reminders from our friendly mascot, Duo the owl"). Har "spelat" (lärt mig) 35 dagar i rad och hoppas jag pallar många fler. Tycker den funkar bra.
Har också begränsat min Instagram-app på telefonen till max 1 timme om dagen. De låter mycket med en timme. Det är det inte. Inte med tanke på hur ofta jag annars brukar kolla och uppdatera. Kanske går det att dra ner ytterligare framöver, men just nu är det jobbigt nog så här. Heh.
Livet i övrig är mest att jag försöker hitta ett nytt jobb. Har nu sökt 10 stycken (det är inte många, jag vet) och hittills fått nej på tre. Övriga har jag ännu inte hört av. Söker denna typ av tjänster som lirar bäst med det jag gjort tidigare... (min gamla titel var "Program & Project Specialist"..men den hade jag i många år och den tänkte många olika typer av arbetsuppgifter - och säger ju eg. i n g e n t i n g).
Saab Group - Configuration Manager - NEJPosition Green - Customer Operations Manager - NEJ- Mileway - Team Assistant - tbc
- Human IT - IT-koordinator - tbc
- Adecco (för uppdrag hos kund) - Order Delivery Manager - tbc
- Centi Equity Management - Administrative Assistant - tbc
Storytel - Production Services Coordinator - NEJ- Einride - Customer Success Agent - tbc
- Järfälla Kommun - Servicehandläggare - tbc
- SodaStream - Nordic Customer Service Representative & Order Administrator - tbc
* tbc - to be confirmed
Söker mest via annonser jag ser på LinkedIn, men har också kollat lite på Monster och Platsbanken. Får förslag på distansjobb från Indeed, men där jag har ännu inte hittat något som jag vill/kan söka. Är ju inte registrerad hos arbetsförmedlingen än (nästa vecka; den 1 juli är det dags) så har bara sökt (i stort sett) jobb som erbjuder hybridlösning (jobba hemifrån några dagar i veckan) och sånt som känns lite kul. Vet ännu inte vad jag ska göra med hundarna om jag inte kan jobba åtminstone delvis hemifrån, men får lösa det när det kommer isåfall..
Annars var det ju midsommarafton i fredags. Vi var bjudna (och hade faktiskt tackat ja!) till Anett och Mattias som jag träffade senast när jag var i Bålsta för att fira just Mattias som fyllde 50 i början på maj. Dagen för det firandet (den 25 maj) var vi hemma hos AJ som hade styrt upp en överraskningsgrej för honom (han visste inte att vi andra som var där skulle vara där, trodde det bara var en "dricka öl på altanen grej hos AJ, men så var vi ett litet gäng på ytterligare 5 pers som hoppade fram och ropade "surprise" när han och Anett - som var "mullvad" och invigd i överraskningen - dök upp). Då hängde vi lite hos AJ och delade ut presenter, lyssnade på 90-tals musik och drack White Russian, innan vi drog till Bowlinghallen för att käka middag och spela shuffleboard. Trevligt!
Ojdå, side tracked... Midsommarafton var det ju jag skulle skriva om.
Jo, vi hade alltså (mot alla odds - vi gillar ju att vara hemma), tackat ja, så vid halvfyra på eftermiddagen hoppade vi på tåget; jag och P och båda hundarna och åkte till Bålsta. Väl framme där promenerade vi i ca 30 minuter; upp för centrumleden i stekande sol, pust! - och anlände villan ungefär en kvart för tidigt (inbjudan var till 17, men vi var där 16:45, pga. går inte riktigt att tajma exakt när man bor på annan ort. Tror det var ok. Tydligen har A och M bott där i 15 (femton!) år och det var första gången vi var där... eh. Hundarna var lite hispiga, dels av att ha åkt tåg (de har ju bara åkt en station förut, detta var några fler), dels för att det var helt ny miljö och människor, och dels för att familjen har två katter. Utekatter som var ute dock - men det luktade ju säkert rätt mycket katt och de har eg. aldrig träffat någon - bara sett någon så där på avstånd när vi varit ute. Jag hade inte frågat vilka andra som skulle komma när jag accepterade inbjudan, jag var spontan och tackade bara ja, men det visade sig vara "gamla vanliga gänget" (plus barn). Kul!
Vi hängde på balkongen och ute på tomten, några spelade badminton, vi hade femkamp, käkade grillat och drack lite vin. Jag kunde inte riktigt slappna av eftersom hundarna var med, tomten inte var inhägnad, katterna var i närheten och jag inte litade på att folk skulle komma ihåg att stänga dörrar, så det var inte helt härligt (och blev ju en del svängar ut i område för att rasta hundarna), men trots det kul att komma iväg lite och göra något annat än bara sunka hemma i soffan. Tassa rymde också mycket riktigt en gång så det spädde på oron ytterligare... Hade satt på dem båda halsband med namn och telefonnummer till både mig och P för säkerhetsskull, som OM de de dragit iväg längre hoppas jag att det hade ordnat sig ändå (dvs att de inte blivit överkörda och att någon hittat dem och ringt), men nu hittade P henne på granntomten där hon sprang runt och levde life. Puh. Blev dock ännu mer stressad efter detta..
Vid 22:30 fick vi skjuts ner till tåget av Ola som hade opererat en tå & var nykter och en dryg timme senare var vi hemma igen. Tassa var helt hispig (lite mycket intryck tror jag), så promenaden från tåget som brukar ta ca 10 min tog 28 min eftersom jag vägrade gå när hon slet som en tok i kopplet. Hon fick lugna sig och så gick vi lite; hon blev hispig igen och drog, jag stannade, hon fick lugna sig.. etc.
Kul som sagt att komma väg lite, men svårt att slappna av med två hundar som i ärlighetens namn har miljötränat lite för lite... Vi är dock välkomna tillbaks (sa Anett när jag tackade dagen efter), så tror inte de andra upplevde oss som alltför jobbiga.
