jättefinsk och lite krasslig

Hoppsan, så hann det gå ett gäng dagar mellan inläggen igen. Mest kanske för att det inte händer så himla mycket i mitt liv. Jag tänkte förr om åren att jag gjorde lite / träffade lite folk, men det var ju ingenting emot hur det är nu. Funderar på att - eller rättare sagt - skulle verkligen behöva - gå till frisören, men jag tvekar eftersom jag har en idé om att jag kanske ska prova ett annat ställe för en gångs skull. Följer en annan salong i kommunen på Instagram och jag tycker de lägger ut rätt trevliga bilder (till skillnad från min nuvarande salong som inte ens har något konto och därmed aldrig lägger ut före/efter bilder och som - enligt de SMS de skickar ut - inte ens kan stava.. är SÅ sugen på att (oombett) erbjuda mig att korrekturläsa deras mess (och facebook-inlägg). Alltså jag fattar att det inte är helt enkelt att skriva på svenska alltid, men det ser så oprofessionellt ut när varje meddelande man skickar är felstavat på något vis. 

Fast sen är det det där med att många frisörer med utländsk bakgrund (och det har de flesta i kommunen) inte riktigt kan hantera så otroligt tunt och fin(sk)t hår som jag har. Ett felklipp och det ser helt galet ut typ. Inte alls lika förlåtande som ett tjockare hår (eller ett hår med fler strån). Och salongen jag går på nu kan mitt hår. Båda frisörerna som jag brukar gå hos, så känns lite osäkert att chansa på att någon helt ny ska klippa och greja. Fast de kanske inte ens har utländsk bakgrund, vad vet jag? Jag har ju inte varit där..

Tycker förövrigt att mitt hår fått lite bättre kvalitet sedan jag började använda Nioxin. Eller så är det bara önsketänkande.. På tal om önska, så önskar jag verkligen att babyhåret framme vid ansiktet & öronen kunde växa ut ordentligt någongång, så att jag kan ha den frisyr jag skulle vilja (kort i nacken och längre lugg - tänk Victoria Beckham back in the day). 

Apropå finskt hår förresten - jag kom plötsligt förra veckan på att jag inte kollat resultatet på min MyHeritage (MH) DNA-analys på ett tag. Kollade rätt ofta när jag hade betalkonto på MH och grejade med mitt släktträd, men sen löpte abonnemanget ut och jag tyckte inte det var värt pengarna (särskilt nu när jag inte har något jobb), så jag sade upp det. Jag beställde och skickade in ett sånt DNA-kit lite på kul för jätte längesedan, men efter en eeeeevighet stod det på DNA-sidan att de inte hade lyckats analysera mina prover, så de skickade (kostnadsfritt) ut ett nytt kit. Det var ju bra, men sen fick jag ju vänta ytterligare en evighet medan kuvertet med de nya proverna åkte till Tyskland (tror jag det var) och analyserades, så sen glömde jag liksom bort att ens kolla. MEN - nu i förra veckan kollade jag alltså, och nej - det var ju inga överraskningar där. Fast ärligt talat vet jag inte om man kan lita på det där testet. De kan ju lika gärna ha bara kollat på mina släktträdsuppdateringar och struntat i själva analysen? Man borde nog göra testet utan att fylla i några uppgifter om sig själv först tror jag. 

Mitt test visade hur som helst att jag är 98,1% finsk - vilket är föga överraskande med tanke på att mina föräldrar båda var från Finland. Utöver detta har jag 1,9% baltiska rötter, vilket inte heller är förvånande eftersom pappa (enligt egen utsago för länge sedan) var från den del av Finland som var ryskt en gång i tiden. Fick inte lära mig någonting nytt överhuvudtaget alltså. Är bara JÄTTEfinsk. Tänker att jag borde börja plugga finska så att jag faktiskt kan prata språket ordentligt också. Grunden har jag ju redan (jag lärde mig finska som barn, så baskunskaperna sitter ju liksom), men jag pratar ju aldrig, så jag håller inte liv i kunskaperna och talet kommer absolut inte naturligt för mig. Hmm.. undrar om det kanske finns någon kurs på BookBeat månne, där har jag ju konto? 

(kollar)

Ja! Ska kolla om denna kan vara något för mig. Skulle ju passa perfekt att lyssna på när jag är ute på hundpromenad. 

Vad mer har hänt sedan förra veckan...? (kollar almanackan) Jo, jag har pratat med min doktor på Hjärt- & Kärlkliniken. Hade telefontid bokad med henne i torsdags (2 maj) klockan 8:50. När det hade gått två timmar över tiden (11) skickade jag en förfrågan om ny tid via Alltid Öppet-appen eftersom jag tänkte hon hade glömt bort mig. Vet inte om det var den som gjorde susen men vid 16 (15:54) ringde hon upp och sa att någon av administratörerna gjort bort sig och dubbelbokat henne.. Inte första gången det strular på den avdelningen med admin-uppgifter, så där skulle man ju vilja styra upp.. (älskar som bekant att organisera och strukturera).. Hur som helst; hon (dr Agneta) tyckte att den där 24h-blodtryckskollen jag gjorde i början på april såg bra ut. Visst trycket är högt emellanåt, men i regel bara i samband med aktivitet (eller när jag åker till sjukhuset), men det går ner bra som det ska, så kroppen får den återhämtning som behövs, så vi behöver inte justera blodtrycksmedicinen eller göra något annat. Bra så. 

Jag var duktig och registrerade alla intag i Lifesum-appen under veckan; även de dagar där det inte gick så bra (som i fredags när jag åt chips eller i lördags när vi käkade middag från McDonalds) - och vågen visade faktiskt inte mindre än -1,3 kg när jag ställde mig på den igår. Mycket är säkert vätska och jag är övertygad om att jag väger mer idag, men nu ska jag ju bara väga mig på måndagar, så vi får se hur det ser ut nästa vecka. Mätningen visar också 0,5 - 1 cm minskning (beroende på mätställe), så det är ju bra. Jag tränade med Sofia 4 dagar av 7 och gjorde mina armhävningar mot vägg 5 dagar av 7. Bättre än inget, men det finns utrymme för förbättring. 

Fick också hem en leverans från H&M i förra veckan. Inget jättespännande dock; bara ett par oversized munkjackor. Hade den khakigröna sedan tidigare och tycker så mycket om den, så jag beställde den i mörkgrått och ljusgrått också. Tog stl M och de är ganska rejält oversize (särskilt för att vara Divided), så inte jättesmickrande, men däremot VÄLDIGT sköna. 

bild lånad från H&M

I övrigt har jag känt mig lite krasslig de senaste dagarna - eller kanske främst igår. P är dunderförkyld, och det kändes igår som att han kanske smittat mig - men idag känns det bättre, så jag vet inte. Kanske är det mest vårallergi för min del.. (fast det brukar man ju inte få ont i kroppen av, och det hade jag igår). Hur som helst; det känns bättre idag, men vi får väl se efter promenaden sen. Mitt magonda från förra veckan - vad det nu var (svinont gjorde det!) - höll i sig i några dagar och försvann sedan lika plötsligt som det kom. Tänker att det säkert var äggstocken eller äggledaren eller något som ömmade. Dock så har jag ju inte ägglossning (konstaterat med prov på kvinnokliniken, min mens etc. förvann ju efter cancerbehandlingen på nittiotalet), men kanske man ändå har "något" när man står på östrogenbehandling? Oavsett så är det bra nu - och det är ju huvudsaken. 

Igår levererades vår nya paviljong från Bauhaus. Den gamla från IKEA som vi haft i många år på altanen har nu gjort sitt. Får se om vi orkar montera upp den nya ikväll. Igår orkade jag inte alls, och P orkade bara göra toppen. Skulle vara trevligt att göra iordning på altanen nu. Jag tror att det där utlovade snöfallet (som skulle komma hit imorgon) har kommit av sig. Det blir "bara" två grader och regn.. (regn ju iofs är bra för gräsmattan, men måste det vara så jäkla kallt?!). 

Nu ska jag försöka gå klart min kurs i Adobe Illustrator och få mitt diplom!

söndagsuppdatering

Hej och välkomna till min söndag. Det har regnat mest hela dagen så förmiddagens promenad blev en kortis. Annars brukar jag försöka gå lite längre på helgerna men eftersom båda taxarna är måttligt förtjusta i väta så blev det bara en liten sväng. Lika bra det, min ena strumpa blev genomblöt (pga. läckande sko) efter ca 5 minuters promenad, så jag tyckte inte heller att det var så kul.. Ska försöka gå lite längre senare om det är uppehåll då. Jag har kollat på nyhetsmorgon, druckit mitt matcha-te, käkat mjölkchoklad, och rensat Google Foto. Såg också ungefär halva i badrumsskåpet med Emelie och Maja, men var tvungen att avbryta för att göra annat, så ska se resten när jag har ro att sitta i soffan en stund. 

Veckan som gått har varit en rätt trist en. Har inte gjort mycket alls ärligt talat. Blir lätt så när man inte arbetar, är deprimerad och bara går hemma och drar. Timmarna liksom bara går utan att man egentligen gör mer än går hemma och plockar & grejar (dammsuger, fyller diskmaskinen, kanske lagar lite mat, hänger med hundarna i trädgården, lyssnar på ljudbok, kollar Instagram och glor på influencer-uppdateringar på YouTube). 

Började i och för sig gå en linkedin-learning kurs om dataanalys i veckan (Learning Data Analytics: 1 Foundations) för att se / känna om det är något jag vill satsa på framöver i och med att jag gjort lite sådant i min tidigare roll, men nja... det lockar inte jättemycket (heller). Ska ändå försöka gå klart den nästa vecka så att jag har gjort någonting som påminner om arbete/plugg senaste tiden, men det är otroligt svårt att motivera sig (mig) själv emellanåt (mest hela tiden). Jag slutade min tidigare tjänst (blev uppsagd pga. nedskärningar) sista juni förra året (2023), så jag behöver verkligen försöka komma igång lite igen, men jag fick ju "paket" (avgångsvederlag) när jag slutade, så jag har inte känt någon direkt press ännu (eftersom jag hittills ändå fått som lön varje månad). Jag har istället passat på att ta mig ett "sabbatsår" eftersom jag kände mig ganska utarbetad - och (framförallt) osäker på vad jag vill göra framöver. Tyckte jag var "värd" det eftersom jag inte haft några mammaledighetsbreak eller andra ledigheter sedan jag började jobba år 1994. (bara ett par sjukskrivningar för leukemibehandling och höftoperationer sedan jag började min "karriär"..).

Finge jag drömma skulle jag allra helst arbeta helt på distans (gärna med någon form av korrekturläsning - jag är bättre på det när jag läser vad någon annan skrivit, jag lovar!), eller åtminstone vara på ett ställe med hybridlösning där man kan jobba hemifrån minst 3 dagar i veckan, men det är lite knepigt att hitta något, särskilt när jag inte vet riktigt vad jag vill göra. Har kikat på olika annonser där man söker administratörer eller koordinatorer av olika slag (eftersom det är mest sånt jag gjort), men har ännu inte hittat något som jag ens vill söka (eller där mina kunskaper räcker till). Fast kanske jag borde "göra något med händerna" istället..?

Jag skulle verkligen behöva boka en ny tid med min kontakt på TRR (trygghetsrådet) så att vi kan gå igenom mitt CV (igen), men jag drar mig lite för det eftersom jag inte riktigt "klickar" med henne... Hade en annan från början som verkade bra, men hon har tyvärr slutat och den jag fick sen har gjort lite småtabbar som jag har en smula svårt att ha överseende med.. (inget stort, men små saker som irriterar). Helst skulle jag vilja byta rådgivare helt, så det borde jag ju ta tag i. Inte för att jag vet om det ens är möjligt att byta, men jag borde åtminstone undersöka saken. Rådgivaren är du där för min skull liksom och då ska det väl kännas bra för båda parter...? De måste ju ha någon form av "kundtjänst" eller något där man kan kolla?

Skulle även behöva kontakta Max Matthiessen för att se vad som händer med det pensions(fond)sparande som de hjälpt mig sätta upp nu när mitt anställningsavtal helt sägs upp i slutet på juni (eftersom avtalet jag har med dem är via min gamla arbetsgivare). Ugh.. så mycket såna tråkiga (men viktiga) sysslor att ta tag i. Får inte glömma att registrera mig hos arbetsförmedlingen sen heller.. (inte riktigt dags för det än och kanske kanske har jag hittat något innan det är dags, men om inte..). 

I måndags var jag på kvinnokliniken (gyn) på KS. Vet inte riktigt vad jag skulle dit att göra för läkaren jag träffade (en ny igen, vet inte för vilken gång i ordningen) valde att inte göra någon undersökning. Vi pratade en stund, jag fick ett nytt recept utskrivet (eller ja skickat elektroniskt) och sen var det klart. Inget som inte kunde ha gjorts på telefon. Sen fick jag i och för sig gå till sköterskan och ta lite prover för att kolla östrogen/testosteron och sköldkörtelvärden, men det var inget som var planerat eller ens jättenödvändigt (kändes det som). Missförstå mig inte, det var inte som att jag absolut kände att jag ville att de skulle undersöka (ligga i gynstol är verkligen ingen favoritupplevelse) - men jag hade liksom förberett mig mentalt så det kändes ändå på något vis snopet. 

Sköterskan passade på att kolla blodtrycket också, och det var skyhögt - som vanligt när jag är på sjukhuset. Jag är redan i kontakt med en läkare på hjärta & kärl-kliniken om det och gjorde faktiskt i förra veckan 3-4 april en sån där 24-timmarsmätning av blodtrycket igen (jag gjorde ju en sån via vårdcentralen i september 2019), men har ännu inte pratat med läkare om resultatet. Vi har telefontid bokad den 2 maj, så får se då vad hon säger. Har dock kollat min journal på 1177 och där har en annan läkare uppdaterat med att han tyckte det såg bra ut av vad jag kan avläsa ("Normotension över hela dygnet, normal blodtryckssänkning nattetid" har han sammanfattat, och medelvärdet över dygnet var 124/67 och det är ju bra!). Men vi får se vad min läkare säger när vi pratar om ett par veckor.

Pratade en timme i telefon med M också i veckan (i tisdags). Det var lääänge sedan sist. Hon har fullt upp både på jobbet och privat (hennes föräldrar uppe i norr gick har gått bort och hon & syskonen behöver bestämma vad som ska göras med hus etc, hennes sambos barn ska sommarjobba och en ska ta studenten, kollegor har slutat och nya börjat, mm mm). Dessutom har hon visst varit förkyld non-stop sedan i november. Vi har pratat om att ses och käka sushi någon gång "snart", men det har vi gjort i ett par år nu och ännu har det inte hänt så vi får se om/när det blir av.. Senast jag såg henne var i december när jag åkte in till vår gamla arbetsplats och träffade mina (våra) gamla kollegor på ett glas bubbel. Efter bubblet hade min (vår) gamla (alltså inte gammal som i gammal... menar tidigare) chef bokat bord på den libanesiska restaurangen som ligger mitt emot kontoret och M anslöt för en bit mat. Hann dock inte prata så mycket med henne då i och med att vi var ett lite större gäng (vi var 10 tror jag) och vi inte hamnade bredvid varandra vid långbordet. Vi har ju chattat en del på messenger (och pratat några gånger i telefon), men det är ju inte riktigt samma sam som att ses ansikte mot ansikte. 

Jag träffar ärligt talat inte mycket folk alls längre och är osäker på om det ens är någon som räknar mig till sina vänner längre.  Tråkigt faktiskt men det är svårt att hålla kontakt när man känner sig låg, har dålig självkänsla och blir som stressad i sociala sammanhang. Jag tänker att  jag är tråkig och att folk inte vill umgås med mig.