midsommar, födelsedag, jobb och mat

Att det ska vara så jäkla svårt att komma ihåg och orka blogga lite? Jag VET ju att jag uppskattar att kunna gå tillbaks senare och läsa, men ändå får jag inte tummen ur?! Aja, jag kanske ändå får vara glad att det blir mer än ett inlägg per år som det är just nu... 

Igår fyllde jag år (49..!) och bestämde mig då (förhoppningsvis en gång för alla) att det får vara slut med dum-gloendet och spelandet på mobilen. Dessutom bestämde jag mig för att så här som jag känner just nu när jag ska ta på mig andra kläder än mjukisbralla och slapp t-shirt, vill jag INTE känna. 

Jag MÅSTE ta tag i matvanorna nu. Det har blivit alldeles för mycket onyttigheter det senaste året. Jag vill tillbaks till hur jag kände och såg ut typ 2021, när jag hade kört Weekly Revolt. Pallar dock inte att köra WR igen pga. tyckte inte att (den vegetariska) maten riktigt passade mig. Det funkade en gång, men kommer tyvärr inte att funka igen (jag har provat). Jag var ju lite på gång och försökte göra en liten uppryckning redan i april, men kom dessvärre av mig när P smittade mig med sin jäkla förkylning och sen har jag bara varit FÖR jäkla trött. 

Var på Unilabs i tisdags och tog blodprover till Hematologen, och fann att mitt blodvärde (Hb) hade droppat till 99 igen, så det är ju en del av förklaringen till att jag är så trött och flåsig. Den andra delen är ju att jag är så otränad. Jag har verkligen ingen kondition. Kan inte gå upp för EN trappa utan att känna att jag håller på att dö. Om jag skulle göra ett sånt där "hur gammal är din kropp"-test så skulle jag nog inte landa under 75 år...

Tog en spruta (Aranesp) för att hjälpa upp blodvärdet (överenskommelsen med läkaren är att jag tar en spruta om blodvärdet ligger under 105), så nu borde den delen vara avhjälpt. Återstår MIN del; att ta tag i träningen. Jag började idag klockan 10 med att köra dagens avsnitt (som ju är en repris, men ändå) av Träna med Sofia. 19 minuter styrka (utan redskap). Inte mycket - men som alltid bättre än ingenting alls. Sen fick jag faktiskt ett infall i slutet av maj då jag i appen "My MOWO" (baserat på ett kort "test") bad om ett "personligt" träningsprogram där jag kan få hjälp att komma igång med pass som blandar kondition, styrka och rörlighet för att skapa variation i träningen. Man kan träna med eller utan redskap och jag har ju några (hantlar, kettlebells, gummiband, stång med vikter) så förhoppningen är jag kanske kan börja utan och sen så smått lägga till lite..

Fick mailet med programmet den 28 maj, men kommer inte igång förrän nu, typ en månad senare. MEN - bättre sent än aldrig, right? (eller ja - jag har ju inte kommit igång än, men denna vecka iaf är planen - har i nuläget INGA medaljer)..

Sen har jag skaffat ett abonnemang på Lifesum igen för att kunna tracka vad jag äter. Försökte med gratisvarianten av appen tidigare i år, men tappade sugen när man inte kunde registrera egna recept. Blir så svårt att förstå (och inte fuska) om man (jag!) inte kan lägga in alla ingredienser. Fattar att det eg. inte är helt sunt att hålla exakt koll på intag och kalorier, men jag behöver komma in i känslan igen (med mängd och vikt) så att jag kan köra "på fri hand" sen.. Det är ju så enkelt egentligen; ät mindre än du gör av med - och dra ner på onyttigheterna - men jag lyckas ändå tappa bort mig bland glass, kakor, chips, mackor och annat skräp. :/ Blir ju heller inte direkt lättare att bli av med extrakilona i takt med att man blir äldre. Men det SKA gå. Jag mår så dåligt av att känna så här, så det finns inget annat än att ta tag i det. Den enda som kan göra jobbet är ju jag. 

Det finns tårta kvar från igår (eftersom jag ju gärna ville ha lite prinsesstårta  när det nu var min födelsedag och allt), plus att vi köpte en påse källarfranska, men jag tänker att P (som behöver lägga på sig lite) får äta upp det. Själv tog jag mig ett par skivor danskt rågbröd till frukost i morse och det är ju också supergott (så varför är det alltid annars så mycket lättare att sträcka sig efter det vita brödet?).

Jaja, nog om mat och träning. Vet att jag ältar om det men jag måste tyvärr - för min egen skull. 

Vad gäller mobilen så jag har nu (förra veckan och sista igår kväll) tagit bort alla mina spelappar eftersom alldeles för mycket tid gått åt till dessa på senare tid. Låter som att det var jättemånga, men det var tre. Två som jag haft i en evighet June's Journey och Blockudoku och så Travel Town som jag installerade typ förra veckan och omedelbart fastnade i, fast jag bara skulle "kolla vad det var".. Ugh. Det enda "spelliknande" jag har kvar nu är Duolingo där jag försöker skaka liv i mina finskakunskaper ("language learning with game-like features, fun challenges, and reminders from our friendly mascot, Duo the owl"). Har "spelat" (lärt mig) 35 dagar i rad och hoppas jag pallar många fler. Tycker den funkar bra.

Har också begränsat min Instagram-app på telefonen till max 1 timme om dagen. De låter mycket med en timme. Det är det inte. Inte med tanke på hur ofta jag annars brukar kolla och uppdatera. Kanske går det att dra ner ytterligare framöver, men just nu är det jobbigt nog så här. Heh.

Livet i övrig är mest att jag försöker hitta ett nytt jobb. Har nu sökt 10 stycken (det är inte många, jag vet) och hittills fått nej på tre. Övriga har jag ännu inte hört av. Söker denna typ av tjänster som lirar bäst med det jag gjort tidigare... (min gamla titel var "Program & Project Specialist"..men den hade jag i många år och den tänkte många olika typer av arbetsuppgifter - och säger ju eg. i n g e n t i n g).

• Saab Group - Configuration Manager - NEJ
• Position Green - Customer Operations Manager - NEJ
• Mileway - Team Assistant - tbc
• Human IT - IT-koordinator - tbc
• Adecco (för uppdrag hos kund) - Order Delivery Manager - tbc
• Centi Equity Management - Administrative Assistant - tbc
• Storytel - Production Services Coordinator - NEJ
• Einride - Customer Success Agent - tbc
• Järfälla Kommun - Servicehandläggare - tbc
• SodaStream - Nordic Customer Service Representative & Order Administrator - tbc

* tbc - to be confirmed

Söker mest via annonser jag ser på LinkedIn, men har också kollat lite på Monster och Platsbanken.  Får förslag på distansjobb från Indeed, men där jag har ännu inte hittat något som jag vill/kan söka. Är ju inte registrerad hos arbetsförmedlingen än (nästa vecka; den 1 juli är det dags) så har bara sökt (i stort sett) jobb som erbjuder hybridlösning (jobba hemifrån några dagar i veckan) och sånt som känns lite kul. Vet ännu inte vad jag ska göra med hundarna om jag inte kan jobba åtminstone delvis hemifrån, men får lösa det när det kommer isåfall.. 

Annars var det ju midsommarafton i fredags. Vi var bjudna (och hade faktiskt tackat ja!) till Anett och Mattias som jag träffade senast när jag var i Bålsta för att fira just Mattias som fyllde 50 i början på maj. Dagen för det firandet  (den 25 maj) var vi hemma hos AJ som hade styrt upp en överraskningsgrej för honom (han visste inte att vi andra som var där skulle vara där, trodde det bara var en "dricka öl på altanen grej hos AJ, men så var vi ett litet gäng på ytterligare 5 pers som hoppade fram och ropade "surprise" när han och Anett - som var "mullvad" och invigd i överraskningen - dök upp). Då hängde vi lite hos AJ och delade ut presenter, lyssnade på 90-tals musik och drack White Russian, innan vi drog till Bowlinghallen för att käka middag och spela shuffleboard. Trevligt!

Ojdå, side tracked... Midsommarafton var det ju jag skulle skriva om. 

Jo, vi hade alltså (mot alla odds - vi gillar ju att vara hemma), tackat ja, så vid halvfyra på eftermiddagen hoppade vi på tåget; jag och P och båda hundarna och åkte till Bålsta. Väl framme där promenerade vi i ca 30 minuter; upp för centrumleden i stekande sol, pust! - och anlände villan ungefär en kvart för tidigt (inbjudan var till 17, men vi var där 16:45, pga. går inte riktigt att tajma exakt när man bor på annan ort. Tror det var ok. Tydligen har A och M bott där i 15 (femton!) år och det var första gången vi var där... eh. Hundarna var lite hispiga, dels av att ha åkt tåg (de har ju bara åkt en station förut, detta var några fler), dels för att det var helt ny miljö och människor, och dels för att familjen har två katter. Utekatter som var ute dock - men det luktade ju säkert rätt mycket katt och de har eg. aldrig träffat någon - bara sett någon så där på avstånd när vi varit ute. Jag hade inte frågat vilka andra som skulle komma när jag accepterade inbjudan, jag var spontan och tackade bara ja, men det visade sig vara "gamla vanliga gänget" (plus barn). Kul! 

Vi hängde på balkongen och ute på tomten, några spelade badminton, vi hade femkamp, käkade grillat och drack lite vin. Jag kunde inte riktigt slappna av eftersom hundarna var med, tomten inte var inhägnad, katterna var i närheten och jag inte litade på att folk skulle komma ihåg att stänga dörrar, så det var inte helt härligt (och blev ju en del svängar ut i område för att rasta hundarna), men trots det kul att komma iväg lite och göra något annat än bara sunka hemma i soffan. Tassa rymde också mycket riktigt en gång så det spädde på oron ytterligare... Hade satt på dem båda halsband med namn och telefonnummer till både mig och P för säkerhetsskull, som OM de de dragit iväg längre hoppas jag att det hade ordnat sig ändå (dvs att de inte blivit överkörda och att någon hittat dem och ringt), men nu hittade P henne på granntomten där hon sprang runt och levde life. Puh. Blev dock ännu mer stressad efter detta.. 

Vid 22:30 fick vi skjuts ner till tåget av Ola som hade opererat en tå & var nykter och en dryg timme senare var vi hemma igen. Tassa var helt hispig (lite mycket intryck tror jag), så promenaden från tåget som brukar ta ca 10 min tog 28 min eftersom jag vägrade gå när hon slet som en tok i kopplet. Hon fick lugna sig och så gick vi lite; hon blev hispig igen och drog, jag stannade, hon fick lugna sig.. etc. 

Kul som sagt att komma väg lite, men svårt att slappna av med två hundar som i ärlighetens namn har miljötränat lite för lite... Vi är dock välkomna tillbaks (sa Anett när jag tackade dagen efter), så tror inte de andra upplevde oss som alltför jobbiga.

söndagsuppdatering

Hej och välkomna till min söndag. Det har regnat mest hela dagen så förmiddagens promenad blev en kortis. Annars brukar jag försöka gå lite längre på helgerna men eftersom båda taxarna är måttligt förtjusta i väta så blev det bara en liten sväng. Lika bra det, min ena strumpa blev genomblöt (pga. läckande sko) efter ca 5 minuters promenad, så jag tyckte inte heller att det var så kul.. Ska försöka gå lite längre senare om det är uppehåll då. Jag har kollat på nyhetsmorgon, druckit mitt matcha-te, käkat mjölkchoklad, och rensat Google Foto. Såg också ungefär halva i badrumsskåpet med Emelie och Maja, men var tvungen att avbryta för att göra annat, så ska se resten när jag har ro att sitta i soffan en stund. 

Veckan som gått har varit en rätt trist en. Har inte gjort mycket alls ärligt talat. Blir lätt så när man inte arbetar, är deprimerad och bara går hemma och drar. Timmarna liksom bara går utan att man egentligen gör mer än går hemma och plockar & grejar (dammsuger, fyller diskmaskinen, kanske lagar lite mat, hänger med hundarna i trädgården, lyssnar på ljudbok, kollar Instagram och glor på influencer-uppdateringar på YouTube). 

Började i och för sig gå en linkedin-learning kurs om dataanalys i veckan (Learning Data Analytics: 1 Foundations) för att se / känna om det är något jag vill satsa på framöver i och med att jag gjort lite sådant i min tidigare roll, men nja... det lockar inte jättemycket (heller). Ska ändå försöka gå klart den nästa vecka så att jag har gjort någonting som påminner om arbete/plugg senaste tiden, men det är otroligt svårt att motivera sig (mig) själv emellanåt (mest hela tiden). Jag slutade min tidigare tjänst (blev uppsagd pga. nedskärningar) sista juni förra året (2023), så jag behöver verkligen försöka komma igång lite igen, men jag fick ju "paket" (avgångsvederlag) när jag slutade, så jag har inte känt någon direkt press ännu (eftersom jag hittills ändå fått som lön varje månad). Jag har istället passat på att ta mig ett "sabbatsår" eftersom jag kände mig ganska utarbetad - och (framförallt) osäker på vad jag vill göra framöver. Tyckte jag var "värd" det eftersom jag inte haft några mammaledighetsbreak eller andra ledigheter sedan jag började jobba år 1994. (bara ett par sjukskrivningar för leukemibehandling och höftoperationer sedan jag började min "karriär"..).

Finge jag drömma skulle jag allra helst arbeta helt på distans (gärna med någon form av korrekturläsning - jag är bättre på det när jag läser vad någon annan skrivit, jag lovar!), eller åtminstone vara på ett ställe med hybridlösning där man kan jobba hemifrån minst 3 dagar i veckan, men det är lite knepigt att hitta något, särskilt när jag inte vet riktigt vad jag vill göra. Har kikat på olika annonser där man söker administratörer eller koordinatorer av olika slag (eftersom det är mest sånt jag gjort), men har ännu inte hittat något som jag ens vill söka (eller där mina kunskaper räcker till). Fast kanske jag borde "göra något med händerna" istället..?

Jag skulle verkligen behöva boka en ny tid med min kontakt på TRR (trygghetsrådet) så att vi kan gå igenom mitt CV (igen), men jag drar mig lite för det eftersom jag inte riktigt "klickar" med henne... Hade en annan från början som verkade bra, men hon har tyvärr slutat och den jag fick sen har gjort lite småtabbar som jag har en smula svårt att ha överseende med.. (inget stort, men små saker som irriterar). Helst skulle jag vilja byta rådgivare helt, så det borde jag ju ta tag i. Inte för att jag vet om det ens är möjligt att byta, men jag borde åtminstone undersöka saken. Rådgivaren är du där för min skull liksom och då ska det väl kännas bra för båda parter...? De måste ju ha någon form av "kundtjänst" eller något där man kan kolla?

Skulle även behöva kontakta Max Matthiessen för att se vad som händer med det pensions(fond)sparande som de hjälpt mig sätta upp nu när mitt anställningsavtal helt sägs upp i slutet på juni (eftersom avtalet jag har med dem är via min gamla arbetsgivare). Ugh.. så mycket såna tråkiga (men viktiga) sysslor att ta tag i. Får inte glömma att registrera mig hos arbetsförmedlingen sen heller.. (inte riktigt dags för det än och kanske kanske har jag hittat något innan det är dags, men om inte..). 

I måndags var jag på kvinnokliniken (gyn) på KS. Vet inte riktigt vad jag skulle dit att göra för läkaren jag träffade (en ny igen, vet inte för vilken gång i ordningen) valde att inte göra någon undersökning. Vi pratade en stund, jag fick ett nytt recept utskrivet (eller ja skickat elektroniskt) och sen var det klart. Inget som inte kunde ha gjorts på telefon. Sen fick jag i och för sig gå till sköterskan och ta lite prover för att kolla östrogen/testosteron och sköldkörtelvärden, men det var inget som var planerat eller ens jättenödvändigt (kändes det som). Missförstå mig inte, det var inte som att jag absolut kände att jag ville att de skulle undersöka (ligga i gynstol är verkligen ingen favoritupplevelse) - men jag hade liksom förberett mig mentalt så det kändes ändå på något vis snopet. 

Sköterskan passade på att kolla blodtrycket också, och det var skyhögt - som vanligt när jag är på sjukhuset. Jag är redan i kontakt med en läkare på hjärta & kärl-kliniken om det och gjorde faktiskt i förra veckan 3-4 april en sån där 24-timmarsmätning av blodtrycket igen (jag gjorde ju en sån via vårdcentralen i september 2019), men har ännu inte pratat med läkare om resultatet. Vi har telefontid bokad den 2 maj, så får se då vad hon säger. Har dock kollat min journal på 1177 och där har en annan läkare uppdaterat med att han tyckte det såg bra ut av vad jag kan avläsa ("Normotension över hela dygnet, normal blodtryckssänkning nattetid" har han sammanfattat, och medelvärdet över dygnet var 124/67 och det är ju bra!). Men vi får se vad min läkare säger när vi pratar om ett par veckor.

Pratade en timme i telefon med M också i veckan (i tisdags). Det var lääänge sedan sist. Hon har fullt upp både på jobbet och privat (hennes föräldrar uppe i norr gick har gått bort och hon & syskonen behöver bestämma vad som ska göras med hus etc, hennes sambos barn ska sommarjobba och en ska ta studenten, kollegor har slutat och nya börjat, mm mm). Dessutom har hon visst varit förkyld non-stop sedan i november. Vi har pratat om att ses och käka sushi någon gång "snart", men det har vi gjort i ett par år nu och ännu har det inte hänt så vi får se om/när det blir av.. Senast jag såg henne var i december när jag åkte in till vår gamla arbetsplats och träffade mina (våra) gamla kollegor på ett glas bubbel. Efter bubblet hade min (vår) gamla (alltså inte gammal som i gammal... menar tidigare) chef bokat bord på den libanesiska restaurangen som ligger mitt emot kontoret och M anslöt för en bit mat. Hann dock inte prata så mycket med henne då i och med att vi var ett lite större gäng (vi var 10 tror jag) och vi inte hamnade bredvid varandra vid långbordet. Vi har ju chattat en del på messenger (och pratat några gånger i telefon), men det är ju inte riktigt samma sam som att ses ansikte mot ansikte. 

Jag träffar ärligt talat inte mycket folk alls längre och är osäker på om det ens är någon som räknar mig till sina vänner längre.  Tråkigt faktiskt men det är svårt att hålla kontakt när man känner sig låg, har dålig självkänsla och blir som stressad i sociala sammanhang. Jag tänker att  jag är tråkig och att folk inte vill umgås med mig.